Min bror har alltid skyddat mig.
Från dagen jag föddes och än i dag. Och så kommer det nog alltid att vara.

Vi har kunnat prata om allt och lite till. allt från första snusen till sex.
Många klagar på sina bröder om att dom slåss och skäller.
Inte min bror. Han har alltid varit rädd om mig.
varje gång jag ramlade (Vilket hände rätt ofta eftersom jag är som en "elefant i en porslins butik". Min brors uttryck.) så sprang han fram till mig och kollade så att jag levde och var hel.

Vi busade rätt ofta, som tex en gång då vi var i mammas och pappas säng och hoppad. Det slutade att jag ramlade ur sängen med bror på ryggen. Det slutade med att bror sparkade ut en tand från min mun. Men den var ändå lös så det blev juh bara ett problem mindre. Vi hittade tanden under brudkistan och sprang till mamma för att visa upp vårat fynd. Mycke bättre att få tanden utsparkad än att få den utdragen med tång. -ler-

Vi använda våran åktgräsklippare till mer än att klippa gräset. Vi kopplade på en kärra och åkte runt lite här och var, ibland över till grannen för att få lite fika.
Eller så band vi fast en "gunga" (en grövre pinne) i ett långt rep och hivade över repet på en av bjälkarna i ladan (ca 5-7 meter upp) och knöt fast repet i gräsklipparen och hissade upp varandra. jäkligt roligt, men nu när man är lite klokare så inser man att det var nog rätt farligt.

David lät mig leka med han och hans vänner. Inte alla gånger men ofta. Rart.

När jag var lite så var jag mörkrädd. Ibland så räckte inte pappas kalle anka läsningar för mig. Ofta så grät jag när jag var rädd och inte kunde sova. Då kom bror in med sin rosa pantern lampa och en bok, oftast paddington bear, och så läste han för mig tills jag kände mig lugn.
När inte pappa orkade läsa för mig så gjorde mn bror det.
Hur många bröder gör de?

Jag skulle kunna sitta och skriva i evighet. Men jag tror inte jag behöver det.
Summan av kardemumman, Jag älskar mig bror. Så de så.

Min bror = Min beskyddare