En klapp på axeln..
Det var länge sedan jag kunde känna att jag var värd en klapp på axeln.
Har min depp vecka nu. Ni vet de gamla vanliga.
Jag är tjock. armarna är hutlöst stora! Benen skaver mot varandra.
Jag har ingen hjärna, den har smält bort pga inaktivitet,
mitt vokabulär är uselt,
rasatlös,
utan ork,
Klarar inte av att förklara det jag vill ha sagt.,
orkar inte,
vill inte."
Inte nöjd alls med mig själv. klankar ner på mig själv.. snacka om att inte vara mig själv..
Har alltid varit den som sagt att "Jag duger fasen så bra som jag är! Helt underbar är jag!"
Nu är det inte riktigt så.. Mest, "Usch.. fet.. usch dum i huvudet.
Fel tänk rätt igenom!
Att bara använda hjärnan till korsord på kvällen innan man ska sova är inte mycket till användning.
Behöver hitta något annat att göra, Ta en distans kurs så länge kanske.
Känner att jag börjar bli osmart. Och jag vet att jag inte är det innerst inne.
Behöver få ordning på detta nu..
Fan.. jag känner igen detta.. jag har hamnat i mitt "Zombie läge" Så som jag hade det när jag gick gymnasiet.. Attans...
Har skickat in alla papper till skolan nu iaf, så nu är det bara att hålla tummarna för mig!
Jag är så jävla bra!
