exemplarisk..
Ja. På 3 veckor så har jag full närvaro. Över halva min klass har någon ogilltlig frånvaro, men inte jag.. Suprize! Hade mina lärare i gymnasiet sett detta så hade dom trott att det inte var rätt person ifråga.
Har vart med i Klassbrevet där jag släcker en brand.. *mycke stolt*. (ska få tag på bilden)
Det känns som att jag är aktiv och inlärningsbar i skolan och att jag (fast jag tycker att samhäll, matte å engelska är skit svårt) faktiskt vill kämpa för detta.
Och i å med att vi har något som heter studie tid i skolan, den är till för att göra läxor i skolan så slipper jag ta hem läxor och "glöma dom", "tappa bort dom" eller "inte hinna med dom". Så gör jag läxorna i tid och är rätt nöjd med det jag har gjort.
Har även förstått hur jag tänkte förut eftersom många i min omgivning tänker så som jag gjorde i gymnasiet.
Ofog tänker jag bara nu. Ser till å med att vissa kommer i tid till lektionerna. Jag är den som mina vänner en gång var som höll koll på mig. Känns rätt vuxet och ibland "glädjedödare" och stropp.. men en klok sådan.
Vill inte göra samma misstag 2 gånger.
Toppstudent?
O yeah..
