Jahapp.. märks inte att jag har varit ledig va? Med tanke på hur sällan jag skriver. -suck- har bara inte hatt orken till att skriva. Men inser att det är min plikt att uppdatera minst en gång i veckan.

Förra lösdagen så var jag på parken och såg mustasch, vilket jag redan har berättat.
Men! Träffde även en person där som kände igen mig, och jag måste erkänna att han inte var helt okänd för mig. Vi stog och snackade ett tag, men huvet kopplar verkligen inte, samtidigt som han står och berättar att han är i lumpen och bla bla bla.. så går tankarna i mitt huvud : "vem är han?" Jag vet att jag vet vem det är." "Ah, Idé. Han får hälsa på min kompis så får jag reda på hans namn"
Sagt och gjort, Robin. Så heter han ja.
Tankarna fortsätter: "har jag jobbat ihop med honom? På Chappen? Nått företag? Kanske Johans vän."
Säger åt denna mystiska vän/bekant att jag och min vännina är törstiga och måste därför gå. Vänninan undrar vem han är, och jag svarar ärligt att jag vet faktiskt inte fast jag vet att jag borde veta vem han är.
(Vänninan är nog snarare en bekant. Vi har inte bytt nummer än så än så länge är vi bara bekanta. -ler- )

I en veckas tid så har jag grubblat som fasen för att hitta svaret på vem fasen han är! 
Så jag började tänka på att mamma, pappa och bror kommer hit i Januari.
Mor och far har tatt in på hotellet här i smålandsstenar.
Där!!! Just i den tanken så slog det mig vem pojken var! Han är juh för fasen bartänder/Servitör på Hotellet/Sabinas i Smålandsstenar. Oj oj, fy fasen vad långt bak det satt. Men nu vet jag iaf vem han är!

Minnet är bra men väldigt undligt..

Ja vad är det för dag egentligen?

Uppenbarligen så har jag glömt att berätta om vem min mystiska strump/choklad "brevvän" var.

Min pappa är en arbetsnarkoman.

Min bror har alltid skyddat mig.
Från dagen jag föddes och än i dag. Och så kommer det nog alltid att vara.

Vi har kunnat prata om allt och lite till. allt från första snusen till sex.
Många klagar på sina bröder om att dom slåss och skäller.
Inte min bror. Han har alltid varit rädd om mig.
varje gång jag ramlade (Vilket hände rätt ofta eftersom jag är som en "elefant i en porslins butik". Min brors uttryck.) så sprang han fram till mig och kollade så att jag levde och var hel.

Vi busade rätt ofta, som tex en gång då vi var i mammas och pappas säng och hoppad. Det slutade att jag ramlade ur sängen med bror på ryggen. Det slutade med att bror sparkade ut en tand från min mun. Men den var ändå lös så det blev juh bara ett problem mindre. Vi hittade tanden under brudkistan och sprang till mamma för att visa upp vårat fynd. Mycke bättre att få tanden utsparkad än att få den utdragen med tång. -ler-

Vi använda våran åktgräsklippare till mer än att klippa gräset. Vi kopplade på en kärra och åkte runt lite här och var, ibland över till grannen för att få lite fika.
Eller så band vi fast en "gunga" (en grövre pinne) i ett långt rep och hivade över repet på en av bjälkarna i ladan (ca 5-7 meter upp) och knöt fast repet i gräsklipparen och hissade upp varandra. jäkligt roligt, men nu när man är lite klokare så inser man att det var nog rätt farligt.

David lät mig leka med han och hans vänner. Inte alla gånger men ofta. Rart.

När jag var lite så var jag mörkrädd. Ibland så räckte inte pappas kalle anka läsningar för mig. Ofta så grät jag när jag var rädd och inte kunde sova. Då kom bror in med sin rosa pantern lampa och en bok, oftast paddington bear, och så läste han för mig tills jag kände mig lugn.
När inte pappa orkade läsa för mig så gjorde mn bror det.
Hur många bröder gör de?

Jag skulle kunna sitta och skriva i evighet. Men jag tror inte jag behöver det.
Summan av kardemumman, Jag älskar mig bror. Så de så.

Min bror = Min beskyddare

Många människor anser nog samma som jag. "Min mamma är en gudinna!"