Om jag ska vara helt ärlig så trodde jag väl aldrig att jag skulle bosätta mig i Småland den dagen då jag satt i bilen på väg till en arbetes intervju på High chaparall. Musiken var hög, basen på max och solglajorna på. Inte ont anande att jag skulle vara kvar i Småland efter 5 år.
Jag firade min 20:års dag på chappen (high chaparall) med två killar som hade jobbat där i evigheter och en kokerska vars mamma hade varit där i några år ock nu tagit in dottern i "chaparall familjen", vi satt och drack hemmagjort jordgubbsvin, lyssnade på musik och snackade ända in i småtimmarna.
Dom första veckorna var jag mest för mig själv, läste böcker och försökte förstå vart jag hade hamnat.
Varje dag så fick jag en förfrågan om jag ville med på fest, men jag var skeptisk till dessa människor, (alla har vi väl hört att man inte ska följa med främlingar.) men att bjuda hem främlingar till sin fest var precis så chappen fungerade. Alla var välkomna, för alla var "vänner".
Jag kan inte säga att jag ångrar min tid där, det var nog en av mina bästa somrar. Jag har lärt mig mycket och fått erfara en hel del, både bra och dåliga saker. En del erfarenheter har vart betydligt dyrare än jag hade tänkt, men det har lärt mig betydligt mer än vad jag trott också.
Människor som är chaprallare är väldigt kärleksfulla, men kommer aldrig att växa upp så länge dom stannar kvar där.
Ja, det var en trevlig tid. Men jag är jäkligt glad över att den är över!